Leif Boork en hockeyanalytiker och öbo. Boorkeran Tiden med Leif Boork utgör en fantastisk tid i MIK-historien. En långsiktig satsning på ett mycket ungt lag gav sakta men säkert framgångar. En ny och mer professionell organisation infördes och föreningen kändes modernare och livskraftigare än på länge. Klubben blev omskriven i media och vissa spelare hyllades även i rikspressen. Expressens sportchef föreslog att Moras målvakt Jonas Eriksson borde stå i landslaget. Publiktillströmningen i allsvenskan var god och allt andades positivism. Under fjärde året med Boork kom det riktiga genombrottet, MIK slutade tvåa i grundserien och var två poäng från att direktkvalificera sig i allsvenskan för play off 2. Inför 1991/1992 bröt Boork kontraktet men hans ande svävade fortfarande över laget som vann grundserien och var en poäng från att direktkvalificera sig för play off 2. Trots att de kanonlag man hade 1990-1992 inte ens tog sig till kvalserien vill jag mena de här åren var magiska. Elitserien kändes för första gången på evigheter som ett realistiskt mål. Man spottade fram talanger och gjorde lyckade värvningar. Det snackades ishockey i Ovansiljan och sponsorintäkterna växte för varje år. Naturligtvis var Boorkens flytt till Frölunda en stor anledning till att det hela kom av sig samt att elitserielagen i vanlig ordning fortsatte att värva de bästa spelarna från MIK. Självklart ska även Leksands IF beskyllas. Hade inte LIF gjort två ruttna säsonger på raken när MIK var som hetast skulle lagen aldrig drabbat samman i allsvenskan. Det unga moralaget klarade inte fokuseringen på leksandsmatcherna. Man brände helt enkelt sitt krut vid fel tillfällen och förlorade istället matcher mot sämre lag. Med några år till med Boorken i båset så kanske...   Fortsätt      8 av 11