Randy Edmonds: en man som förespråkar järnhård taktik och disciplin. Randy Mora IK prenumererade fortfarande på platsen i allsvenskan och gjorde hyfsat ifrån sig där men var aldrig riktigt i närheten av toppen. Efter allsvenskan var det alltid någon motståndare i play off som var för bra. Elitserien kändes inte längre som ett realistiskt mål. Västerås IK började sladda i elitserien och försökte då rätta till det genom att sparka den ende kompetente personen i föreningen, tränaren Randy Edmonds. Lyckligtvis flyttade Randy till Mora och tog sig an Mora IK. En enkel och tuff spelstil infördes. Tydligen var den effektiv också. Under Randys andra säsong, 1996/1997, tog sig MIK för första gången på sexton år till kvalserien genom en hyfsat genomförd allsvenska och knallhårda play off mot Tingsryd AIF respektive Skellefteå AIK. Mora IK såg i begynnelsen ut som en jumbokandidat men en bit in i serien kom segrarna och inför den näst sista omgången var tabelläget intressant. Om moringarna besegrade Södertälje hemma i Smidjegrav skulle laget ha en bra chans på elitserien i den sista matchen borta mot Björklöven. Med 16 sekunder kvar av matchen leder MIK 3-2, jublet står högt i tak, den nya gullegrisen Patrik Ross ger sin gamla klack (Blue Lightnings) fingret och allting känns underbart. Då anfaller MIK med fyra man, tappar pucken och SSK kvitterar. Ridå. Mora hade orken, skickligheten och viljan men inte kylan. Säsongen efter blir MIK fyra i en allsvensk serie där de fyra första lagen ligger inom en poängs marginal. I play off 2 slår man ut Rögle med 5-3 och 7-0 i bäst av två. Ännu ett tydligt utslag för ishockeyförbundets förakt mot div 1 klubbarna. Inte ens juniortävlingar avgörs i bäst av två! I play off 3 åker man ur mot Björklöven med 2-2 hemma och 1-9 borta. Om MIK skrapat ihop en poäng till i allsvenskan hade man sluppit play off 3 och vem vet hur det slutat då?  Fortsätt      9 av 11