| Biljettpriser - dyrt eller billigt? Med jämna mellanrum får man höra här och var att det är dyrt att gå på ishockey i Mora. Speciellt i samband med en förlust på hemmais författas på fansajternas gästböcker mer eller mindre nyanserade analyser om klubbens prispolitik. Vad som är dyrt eller inte går inte att ge ett svar på eftersom alla människor har sina egna ekonomiska och värderingsmässiga referensramar. Teater Giljotin i Stockholm ger just nu föreställningen ”Bli en dåre”. Man får 48 timmar teater för 300 kronor. Det blir mycket teater per krona. Alltså är det billigt. Eller? Om man som jag skulle finna det mer givande att försöka sätta eld på en iskub än att bevittna ett patetiskt vuxendagis skulle 3 kronor fortfarande vara för mycket pengar för att jag skulle köpa en biljett. Alltså är det dyrt. Eller? En brödlimpa är enkel att värdera och därför enkel att beteckna som dyr eller billig. En ishockeymatch däremot värderas olika av varje individ. Är man inte intresserad av ishockey tycker man nog att en match är värd noll kronor. En människa måste vara engagerad i Mora IK för att alls vilja betala pengar för att se laget spela. Därmed inte sagt att engagemanget är proportionerligt mot betalningsviljan. Man kan ha stort engagemang men liten betalningsförmåga. En människas engagemang kan också vara uppdelat på fler saker än Mora IK, hur otroligt det än må låta. Då är det inte bara tiden som måste delas mellan de olika intressena utan också pengarna. Om vi bortser från oss dårar som pillar loss tandguldet med en morakniv för att ha råd att se Mora spela finns den stora och viktiga gruppen åskådare som ser närvaro på Moras matcher mer som underhållning än en gudi behaglig gärning. Till att börja med vill de ha vinstmatcher men också fartfyllt, finessrikt och tufft spel. Ganska hårda krav att leva upp till för en allsvensk klubb. Å andra sidan, när det kommer till förströelse är utbudet i Mora inte så stort. En biofilm med obligatoriskt popcorn får du inte under hundralappen. Film kan i bästa fall lämna avtryck för lång tid. Kanske får man rent av hångla i mörkret. I sämsta fall sitter du i två timmar och grunnar över vem som snidade trähästen som står på golvet framför duken på Saga. Teater, circus och konserter av större slag kommer bara oregelbundet till Mora. Ett par hundralappar kostar det nöjet. Dansband på lokal kostar liknande. Innebandy på elitnivå får du dock för 65 kronor. Är du en gourmé som gillar att äta ute får du hala upp närmare en femhundring för en riktigt bra middag med dryck. En festprisse som gillar krogen får betala…ja, där finns faktiskt ingen övre gräns när jag tänker efter. Som rent tidsfördriv och plats för socialiserande står sig Moras matcher ganska bra i den prismässiga konkurrensen. Ändå uppfattar vissa personer biljetterna som dyra. Med det förenklade antagandet att antalet sittplatser i FM Mattsson Arena är jämnt fördelade över de sektioner som redovisas på www.moraik.se betyder det att en sittplats under grundserien säsongen 10/11 kostade i genomsnitt 186 kronor. Med femton fullpoängare på tjugosex hemmamatcher var en besökare var tvungen att i snitt hala upp 322 kronor för att få avnjuta en seger. Det kan låta ganska mastigt och kan vara en vink om varför ett segrande lag har enklare att kränga biljetter. Besökare som inte är die hard-fans vill veta att entrépengen inte bara ger underhållning utan också seger och den sköna känsla den för med sig. Å andra sidan behövde man bara betala 51 kronor för varje moramål hemma i FM Mattsson Arena och kanske är det ansett som billigt av de som bara vill ha förströelse? Direkta prisjämförelser med andra klubbar placerar ofta Mora högt. Inte så högt dock att vi platsar på den här listan från Financial Edge med bland annat 900 $ för att se Vancouver Canucks. Sådana jämförelser blir vanskliga då man ohejdat jämför vad som i praktiken är skiftande produkter. Det är omöjligt att erbjuda spel i nya eller renoverade arenor som FM Mattsson Arena till samma pris som spel i exempelvis Borås Ishall. Ambitionerna, vilka av naturliga skäl avspeglas i spelartruppens budget, kostar mer ju högre de är och då blir det dyrare att se en klubb som Mora IK än Sundsvall. Vidare erbjuds Moras matcher i just Mora. Publiken väljer inte mellan att se Mora IK i FM Mattsson Arena eller Linköpings HC i Cloetta Center. Varje klubb sätter pris efter sina lokala och regionala förutsättningar. Att Djurgården är framgångsrikt med att erbjuda billiga biljetter på Hovet betyder inte att det är jämförbart med Mora. Men att Mora bara har en beläggning på 50 % på sina hemmamatcher är väl bevis nog för att biljetterna är för dyra? Riktigt så enkelt tycker inte jag att det är. Det är de dyra biljetterna till de bästa stolarna som blir sålda först. Det verkar vara där efterfrågan är hetast. Jämfört med de största arenorna har FM Mattson Arena färre riktigt bra sittplatser. Därför måste klubben begära bra betalt för de få premiumplatser man har. Bundesliga är publikt sett Europas mest framgångsrika liga. Det beror naturligtvis på att Tyskland är en av världens största ekonomier med en stor befolkning men också på att klubbarna har stora moderna arenor och en bred prisbild. Vissa klubbar har till och med ”sociala biljetter” som man säljer till fyndpris. Detta för att alla befolkningslager ska ha råd att gå på match. Och det gör tyskarna. I snitt över 40 000 på varje match. Nu finns det faktiskt biljetter för alla även i FM Mattsson Arena. Ståplats kostar en hundring, de billigaste sittplatserna måttliga 155 kr och familjebiljetter erbjuds på en särskild sektion. Är man dessutom medlem i Drakarna blir det ännu billigare. Därför förstår jag inte riktigt upprördheten. En populär tes är att radikalt sänkta biljettpriser skulle ge radikalt ökad biljettförsäljning. Den ökade försäljningen i antal biljetter skulle till att börja med kompensera för den minskade intäkten per biljett. Dessutom skulle sänkta biljettpriser öka de totala intäkterna. Tanken är att de presumtiva besökarna har en ekonomisk tröskel för ett matcharrangemang. När tröskeln sänks köper man biljett och spenderar dessutom pengar på souvenirer, godis och öl. Den summan skulle då överstiga vad man från början var beredda att betala för en biljett. Resonemanget stämmer bara om besökaren plötslig kan trolla fram de pengar som inte fanns att avvara från början. Vid några tillfällen har Mora testat gratis entré. Utslaget var en liten höjning av närvaron men långt från succé. Nyckeln ligger mer i att skapa intresse och vilja hos allmänheten att gå på match än i biljettpriset. För den som vill viga sin akademiska karriär åt saken går det säkert att räkna ut att en invånare i Ovansiljan vinner på att köpa biljetter till Mora IK:s hemmamatcher. Mora IK är ju en lokal arbetsgivare som betalar skatt i kommunen . Dess anställda lever sina liv i regionen och bidrar med skatt, kompetens och konsumtion. Näringslivet har via klubben ett nätverk som underlättar affärer och rekryteringar. Det är knappast ett argument som biter. Lika lite biter det när klubbrepresentanter surt frågar via media om ”folket inte vill ha elithockey” efter en match som dragit mindre publik än förväntat. Inte heller fungerar det med förtäckt tiggeri och sökande av sympati. Perspektivet måste vara ett annat. Någonstans möts linjerna för biljettpris och biljettinkomster. Där finns rätt pris. Det priset måste man testa sig fram till. Mora har testat i 75 år så en viss erfarenhet finns. Jag tror man ligger i stort sett rätt. Kanske kunde man sänka priset ännu mer på sittplatssektionerna med sämst sikt. Kanske måste man bli bättre på att marknadsföra att prisbilden på biljetterna faktiskt är väldigt bred. Vad man måste göra är att förmedla känslan av hur skönt det är att som en del av publiken delta i matcherna, hur kul det är att mingla i pauserna och träffa gamla och nya bekanta, vilka uppfriskande känslokast man får under en match, hur underbart det är när Mora vinner. Det är ”priceless”. |
||
/ PeO Klarström |
||