Två fördömda män

Massiva Mora
De senaste åren har det gamla svänggänget Mora IK fått ett nytt adelsmärke; borta är Gröttings slokmustascher, Ketolas finter, Abbe Olssons provokationer och Rossens skott. Nu är det lagmaskinen som framhävs, lirarna får finna sig i lojalt och disciplinerat arbete i matchens alla sextio minuter. Till och med kvällspressen har låtit sig imponeras av moringarnas uppoffrande spel. Bakom denna energiska spelstil ligger ett kompetent tränarteam och timmar av slit.

Efter allt snack i media om umbärandena i det mytomspunna Hemus blir även en supporter misstänksam till slut. Det vet man väl hur bortskämda hockeyspelare är, springa i skogen klarar väl vem som helst som inte måste dra sin egen respirator efter sig på en vagn. "Man är väl viking"-syndromet tvingade oss att testa ett träningspass, bara för sakens egen skull. "Män behöver uppmärksamhet"-syndromet tvingade oss att involvera halva släkten i processen under en solig eftermiddag i augusti.

Testteamet
Vi tyckte själva att vi, Lars och PeO, utgjorde en för hockeysupportrar representativ liten testgrupp: två snubbar födda på tidigt sjuttiotal med aningen främmande material runt midjan. Idrottsbakgrunden omfattar episka hjältedåd som Vasalopp, Orsakajtn, Siljan runt, korpfotboll och Vasastafetten. När vi började dra upp saker som skolmästare i skidor på Bjäkenbacken och simborgarmärket blev det smärtsamt tydligt att vi desperat försökte dryga ut den tunna meritlistan. Ett eget samlat omdöme om vår fysiska status mynnade ut i att vi skulle överleva ett Vasalopp i medvind men att ett marathon skulle döda oss.

Programmet
Vi kontaktade Peter Söderlund vilken tränar Moras juniorer för att sätta ihop ett autentiskt träningspass. För att få variation i övningarna tog vi inte ett löpningspass rakt av utan satte ihop några av de mest typiska övningarna till ett program:

1. Uppvärmning, 10 min jogging
2. Fotboll, 10 min
3. Rush i backe x 6
4. Löpning, intervall x 6
5. Styrketräning

Utvärderingen
Själva poängen med projektet var ju att utröna om det verkligen är så rackarns jobbigt med Moras träningar i Hemus eller om det rent av kan vara en picknick. Sjukgymnasten Erik Mattsson, tillika bror till PeO, gav oss i professor Gunnar Borgs skala ett verktyg för att kunna bedöma graden av ansträngning. Man kan tro att det är omöjligt att beskriva intensiteten av ansträngning eftersom upplevelsen är personlig, men tydligen är det så att de flesta människor har likartade upplevelser och Borgs skala träffar bra.

Det nöjda flinet skulle försvinna snabbare än ett statsråd med obetald TV-licens.

Precis som spelarna inledde vi med den klassiska jogginturen från badhuset upp till Hemus. Trippen genomfördes under stor munterhet och man riktigt hörde "The Eye of The Tiger" eka mellan tallarna.

Resultaten av delmoment 1 var ganska väntade. En snittpuls på 135 ligger i den nedre regionen på träningszonen. Vilopulsen är något högre än vad som är normalt för en idrottsman, vilka brukar ligga mella 40 och 50. Miguel Indurain hade 17 som lägst i vilopuls, något testpatrullen knappast får uppleva förrän de sista sekunderna på dödsbädden.

Med rigor mortis ur kroppen tog ett pass fotboll vid för att ge träningen lite lekfullhet. För att skapa realism i spelet ställde syskonen Mattsson upp som stand in för Beaudoin & co. De små aporna vann matchen med 2-1.

Lars plockar liljekonvaljer.

Det var riktigt, riktigt svinigt att ruscha i den jävla sanden. Samtidigt förstår man att detta är ideal träning för ishockeyspelare som ska spela intensivt under kort tid och sedan återhämta sig snabbt.

En intressant detalj är att Lars tyckte sig höra ett pipande och bloppande likt Depeche Mode i skogen. Det visade sig vara PeO`s pulsmätare som automatiskt varnade med ett larm för att maxpulsen låg farligt högt. Detta ljud skulle ackompanjera duon även i nästa övning.

Snittpulsen på PeO fick oss att undra om pulsmätaren maxar 198 ungefär som en trimmad Amazon ändå aldrig visar mer än 140 km/h för där tar skalan slut.

5. Styrketräning
Av olika anledningar beslöt testpatrullen att skjuta den sista delen på framtiden. Det syntes oförståndigt att ta sig an armhävningar då bägge hade svaga livförsäkringar.

Lars Gref och PeO Mattson