Två fördömda män

Knappast något försäsongsreportage har skrivits om Mora utan att man gjort en stor grej av lagets stenhårda barmarksträning. Utan blygsel har klubben utgett sig för att förfoga över landets bäst tränade trupp. "Men hur jäkla jobbigt kan det vara egentligen?" undrar då ett par svennar när de står i sensommargasset och vänder några flintastekar på grillen. "Vi får väl testa!" löd det inte helt nyktra svaret.


Massiva Mora

De senaste åren har det gamla svänggänget Mora IK fått ett nytt adelsmärke; borta är Gröttings slokmustascher, Ketolas finter, Abbe Olssons provokationer och Rossens skott. Nu är det lagmaskinen som framhävs, lirarna får finna sig i lojalt och disciplinerat arbete i matchens alla sextio minuter. Till och med kvällspressen har låtit sig imponeras av moringarnas uppoffrande spel. Bakom denna energiska spelstil ligger ett kompetent tränarteam och timmar av slit.

Efter allt snack i media om umbärandena i det mytomspunna Hemus blir även en supporter misstänksam till slut. Det vet man väl hur bortskämda hockeyspelare är, springa i skogen klarar väl vem som helst som inte måste dra sin egen respirator efter sig på en vagn. "Man är väl viking"-syndromet tvingade oss att testa ett träningspass, bara för sakens egen skull. "Män behöver uppmärksamhet"-syndromet tvingade oss att involvera halva släkten i processen under en solig eftermiddag i augusti.

Testteamet
Vi tyckte själva att vi, Lars och PeO, utgjorde en för hockeysupportrar representativ liten testgrupp: två snubbar födda på tidigt sjuttiotal med aningen främmande material runt midjan. Idrottsbakgrunden omfattar episka hjältedåd som Vasalopp, Orsakajtn, Siljan runt, korpfotboll och Vasastafetten. När vi började dra upp saker som skolmästare i skidor på Bjäkenbacken och simborgarmärket blev det smärtsamt tydligt att vi desperat försökte dryga ut den tunna meritlistan. Ett eget samlat omdöme om vår fysiska status mynnade ut i att vi skulle överleva ett Vasalopp i medvind men att ett marathon skulle döda oss.

Programmet
Vi kontaktade Peter Söderlund vilken tränar Moras juniorer för att sätta ihop ett autentiskt träningspass. För att få variation i övningarna tog vi inte ett löpningspass rakt av utan satte ihop några av de mest typiska övningarna till ett program:

1. Uppvärmning, 10 min jogging
2. Fotboll, 10 min
3. Rush i backe x 6
4. Löpning, intervall x 6
5. Styrketräning

Utvärderingen
Själva poängen med projektet var ju att utröna om det verkligen är så rackarns jobbigt med Moras träningar i Hemus eller om det rent av kan vara en picknick. Sjukgymnasten Erik Mattsson, tillika bror till PeO, gav oss i professor Gunnar Borgs skala ett verktyg för att kunna bedöma graden av ansträngning
. Man kan tro att det är omöjligt att beskriva intensiteten av ansträngning eftersom upplevelsen är personlig, men tydligen är det så att de flesta människor har likartade upplevelser och Borgs skala träffar bra.

  Borgs skala
6
Inte ansträngande
8
Mycket lätt ansträngande
10
Lätt ansträngande
12
Måttligt ansträngande
14
Ansträngande
16
Mycket ansträngande
18

Väldigt mycket ansträngande

20
Maximalt ansträngande
Skalan går från 6-20 där 19 ska motsvara den största ansträngning man upplevt. Ska då 20 motsvara den sista ansträngningen man upplever?

På plats i Hemus fanns sjukgymnastdirektör Erik redo med anteckningsblock i näven och pulsmätare som spändes fast runt de trinda överkropparna. Erik förde protokoll och övervakade att träningspasset genomfördes strikt och i högt tempo. Där fanns också en drös av hans avkomma som passade bra som sparringpartners i fotbollsmatchen. PeO`s sambo Linda agerade fotograf och hans föräldrar tillhandahöll kaffe och sockerkaka.

Dr Mengele, Lars, PeO, pappa Folke, mamma Ann-Marie, Nils, Elsa, Sven och Elin.
1. Uppvärmning


Det nöjda flinet skulle försvinna snabbare än ett statsråd med obetald TV-licens.

Precis som spelarna inledde vi med den klassiska jogginturen från badhuset upp till Hemus. Trippen genomfördes under stor munterhet och man riktigt hörde "The Eye of The Tiger" eka mellan tallarna.

 
Lars
PeO
Puls, vila
66
68
Puls, medel
135
135
Borg
13
13
Tid
09:50
09:50

Resultaten av delmoment 1 var ganska väntade. En snittpuls på 135 ligger i den nedre regionen på träningszonen. Vilopulsen är något högre än vad som är normalt för en idrottsman, vilka brukar ligga mella 40 och 50. Miguel Indurain hade 17 som lägst i vilopuls, något testpatrullen knappast får uppleva förrän de sista sekunderna på dödsbädden.

 

 
2. Fotboll

Med rigor mortis ur kroppen tog ett pass fotboll vid för att ge träningen lite lekfullhet. För att skapa realism i spelet ställde syskonen Mattsson upp som stand in för Beaudoin & co. De små aporna vann matchen med 2-1.

 
Lars
PeO
Borg
12
12
Tid
10:00
10:00

 
3. Rusch i backe
Fotbollsförlusten skämtades bort under nervösa skratt på väg bort till dagens första tuffa övning. Luften dallrade nu över sanddynerna när vi ställde oss och blickade upp över backen. Vi lade anletsdragen i ett stenhårt Rambo-face och gjorde oss redo. Skulle vi dö i backen med nyss nedsmutsade kalsonger skulle vi åtminstone se tuffa ut när dragkedjan på bodybagen dras igen.
Hur Moses mötte berget Sinai.  
Erik såg till att de sex vändorna revs av i maxfart. Vi tilläts endast en minuts vila mellan ruscherna även om vi under stort gnäll på slutet lyckades sinka detta till en och en halv minut.
Den första ruschen tog 23 sekunder, den andra 27 sekunder och sen föll tempot stadigt. Föll gjorde även Lars efter rusch nummer två. Efter den tredje kollapsade hans matsmältningsorgan med visuellt och audiellt resultat.
 

Lars plockar liljekonvaljer.

Det var riktigt, riktigt svinigt att ruscha i den jävla sanden. Samtidigt förstår man att detta är ideal träning för ishockeyspelare som ska spela intensivt under kort tid och sedan återhämta sig snabbt.

En intressant detalj är att Lars tyckte sig höra ett pipande och bloppande likt Depeche Mode i skogen. Det visade sig vara PeO`s pulsmätare som automatiskt varnade med ett larm för att maxpulsen låg farligt högt. Detta ljud skulle ackompanjera duon även i nästa övning.

 
Lars
PeO
Puls, start
120
139
Puls, sex set
173
193
Puls, max
178
198
Borg
20
20
Tid
12:00
12:00
 
4. Intervall

Två halvfigurer som drar skam över Mora IK`s huvudsponsor WIBE.


Intervallträning på plan mark lät efter den personlighetsförändrande upplevelsen i backen som en bit kaka. Jo tjena. Löpning i sjuttio sekunder följt av tjugo sekunders vila i sex set smulade den förhoppningen som ett kex. Överstesatan Erik såg till att alla set drevs i samma tempo vilket betydde att vi var tvugna att springa det sista lika fort som det första!

Dagens första lik: anden har lämnat det plågade köttet.
 
Lars
PeO
Puls, medel
179
198
Borg
18
18

Snittpulsen på PeO fick oss att undra om pulsmätaren maxar 198 ungefär som en trimmad Amazon ändå aldrig visar mer än 140 km/h för där tar skalan slut.




 

5. Styrketräning
Av olika anledningar beslöt testpatrullen att skjuta den sista delen på framtiden. Det syntes oförståndigt att ta sig an armhävningar då bägge hade svaga livförsäkringar.

 
6. Avslutning
Vi sökte ett svar och svar fick vi: det är jobbigt att vara ishockeyspelare. Historierna om kräk som sprutar åt alla håll under löpträningarna har nog ett högt sanningsvärde. Dagens spelare ska klara mer än att böka i gymmet och ta 200 kg i knäböj, dom ska springa som gnuer också.

Våra egna resultat var ganska väntade. Vi höll pulsen inom våra träningszoner vilket betydde att vi inte såsade. Grovt uttryckt kan man säga att en puls på 150 till 180 motsvarar "ganska ansträngande" och att 170 till 190 är "mycket ansträngande".

 
Lars
PeO
Puls, max
187
198
Puls, medel
150
166
Tid, totalt
65:00
65:00

 

 

 

 



På väg hem förbi FMMA passade vi på att testa träningsmetoden som infördes i Leksand av Pavlikovsky, träning Tjecki-style. Riktigt najs faktiskt.

Plötsligt gled bekantingen Björn Djoos in på serveringen och i släptåg hade han en viss tränarduo. Vi hasplade ur oss våra bländande testresultat från Hemus. Brorsdottern Elin fick sig ett par autografer och när hon ville fotograferas med Pär och Harri var inte vi sena att haka på. Vi tyckte oss höra hur tränarna viskade om "nyförvärv" och "tackla" vilket fick oss att tro att en karriär som elitspelare kunde vara under uppsegling. Snart förstod vi att det handlade om att Harri skulle "hellre värva lilltjejen än de här två avtacklade fetisarna". Vi återgick till Tjecki-style.



Lars Gref och PeO Mattson