En symbolisk bild… Pajen svassar runt på isen och gapar som en gökunge med Ahlgrensmärket på dressen. En bild som kan symbolisera förhållandet mellan Leksands IF och Gävle stad.

Man undrar just hur mycket det kostade att få den där förvuxna Läkeroltabletten tryckt på Leksands matchkostym? Det handlade säkert om stora pengar som sedan kunde användas till att köpa in världsspelare till ett slagkraftigt lagbygge. Att denna sponsring sedan inte räckte för att undvika ytterliggare en degradering är en annan historia.

Ganska nyligen var smygsponsringen ruskigt nära att avslöjas. När den gamla Gavlerinken skulle rustas upp - och få ett lika fantasifullt namn som alla andra elitserierinkar runt om i Sverige – var ett av namnförslagen Malaco-Leaf arena. Smaka på namnet! Förutom en viss sötsliskig godissmak finns där också en smak av halvdold smygreklam för Leksands IF. Leaf och Lif uttalas nämligen likadant. Min kvalificerade gissning – som inte bara är genial, utan förmodligen väldigt sann också - är att det namnet skulle få en något subliminal effekt och få folk att gå man ur huse för att köpa LIF-souvenirer. Efter att några Brynässupportrar av den gamla stammen tydligt deklarerat att de skulle vägra sätta sin fot i en arena med det namnet rann det dock ut  i sanden. Istället döptes ansiktslyftningen av Gavlerinken till det mer kamouflerade Läkerol arena. Vid en första anblick kan det ge sken av att inte ha ett spår av koppling till Leksands IF, men vi vet ju bättre. Minns bilden på Pajen här ovan! Naturligtvis ville man med det namnet få folka att tänka på Leksandsspelarna med sina Läkerolhalskragar, och i förlängningen få dem att storma till Leksands IF:s souvenirbutik för att dränera den på attiraljer. Dessvärre för såväl Gävle och Leksand blev budskapet möjligen lite väl dolt. Köprushen uteblev och Leksand åkte ur igen med dunder och brak.

Är då Gävles något valhänta smygsponsring något som seglat upp på senare år? Ingalunda! Hur långt tillbaka i tiden denna enkelriktade pipeline transporterat sponsorpengar till Leksand är det ingen som vet. I alla fall ingen som vill att det ska komma ut till allmän kännedom. Men förmodligen är Gävle stad orsaken till att Leksand överhuvudtaget kunde räta ut de böjda klubbor man vispade runt med i slutet av 30-talet. Några bevis för det har jag dock inte hittat. Däremot finns tydliga bevis på att transaktionerna var i full blomning åtminstone vid mitten av 60-talet. Se bara på bilden nedan!


LIF-legendaren Åke Lassas verkade som spelande tränare i Orsa under en tid. Här ser vi honom till höger. Notera den omsorgsfullt placerade Gevaliareklamen på armen. För er som inte visste det är alltså Gevalia latin för Gävle. Ett halvhjärtat försök att dölja en del av sanningen, men den gubben gick vi inte på. Orsaspelaren är Björn Broberg och isprinsessan med den modifierade Orsadräkten är Marianne Eriksson. Därmed är de tre största klubbarna runt Siljan representerade på bilden eftersom Marianne tävlade för Mora IK:s konståkningssektion. Gissningsvis första halvan, eller mitten av 60-talet.

Leksands IF har alltså tillskansat sig ett aktat namn med hjälp av både ekonomisk och fysisk dopning, signerat Gävle. Den fysiska dopningen har jag inte berört närmare hittills, men det säger egentligen sig självt. När andra lag tvingas genomlida vitlöksstinkande och verkningslösa huskurer då förkylning härjar i truppen, har leksingen aldrig långt till närmaste Läkerolask. En veritabel dunderkur i jämförelse. Spelar Leksand sömnigt en period står alltid en Thermos nybryggt Gevaliakaffe redo i omklädningsrummet. Även LIF-supportrarna verkar ha blivit försedda med Gävlebrygden, för även där förekommer det Thermosar har vi sett, även om Leksandspubliken inte verkar ha förstått hur man begagnar en sådan.

Mot bakgrund av ovanstående är det inte heller någon som helst gåta varför Leksands IF och Brynäs IF under 60- och 70-talet turades om att vara Sverigebäst. Den gemensamma nämnaren stavas dopning medelst hälsokurer och koffein från samma källor, belägna i Gävle stad.

Jag hoppas att jag genom denna artikel kunnat belysa de faktorer som legat bakom Leksands IF:s framgångssaga i svensk ishockey. Faktorer som tills nu legat i totalt dunkel. Och att Gävlelaget Brynäs IF och Leksands IF skulle vara fiender? Jo, pyttsan! Den rivalitet som finns mellan Brynäs och Leksand är ungefär som Crocodile Dundee beskrev ett av sina krokodilbett: ”More like a lovebite really”.

P.s. Ja, jag vet att jag inte varit särskilt journalistiskt korrekt genom att inte ens svara på den, i sammanhanget,  självklara frågan varför i hela friden Gävle gjort såhär. Å andra sidan har jag aldrig utgjort mig för att vara någon journalist heller. D.s.

Tack till: Mikael Stålberg, Orsa bildarkiv

Knogen