Gårdagskvällens stora evenemang gick som vi tidigare berättat av stapeln på klassisk hockeymark men i en nyrenoverad arena, mycket fantasifullt kallad "Nya Hovet". För motståndet (?) stod Solna AIK. De svartgula supportrarna försöker envetet odla begreppet "sveriges enda storklubb" i supportersverige, men det epitetet kan numera endast syfta på de mer bollinriktade utövarna i klubben. Om ens längre dem?

"Storklubben" lockade tack vare det formstarka motståndet endast 849 uppgivna besökare till matchen. Eller berodde det möjligen mer på tabelläget? Oavsett vilket så var matchen borsett från viss dramatik i slutminuterna värd exakt 849 färre åskådare än de som trotsat kylan och biljettpriset och således befann sig på plats. Matchen liknade i stora delar en träningsmatch och vi undrade om lagen innan matchstart kommit överrens om att på damhockeymanér inte tacklas eller täcka skott.

Mäktiga Black Army hade slagit på stort och mobiliserat ett 20-tal supportrar vilkas oregelbundna hatiska skrän vid något tillfälle med lite god vilja kunde skönjas ända bort till oss på långsidan. I ärlighetens namn slöt inte MIK-supportrarna heller upp i någon större utsträckning och dessutom valdes placering på tre olika läktarsektioner vilket heller knappast bidrog till någon vokal uppvisning. Dock var (som synes på bild) humöret gott och det höjdes ytterligare efter att Ross gjort kvällens konstmål. En fysiker hade varit mäkta förvånad över både själva puckbanan och att en puck kan fladdra så mycket utan att vibrera sönder. Lagkamraternas uppmuntrande skrattsalvor hördes ända upp på läktaren.

Största jublet för kvällen utbröt när lcd-matriserna på storbilsskärmen plötsligt omformerade sig för att i lysande skrift tillkännage "Bofors-Hammarby 2-0". En kort stund senare var det dags igen när "Bofors-Hammarby 1-2" till vår stora förvåning lyste från tavlan. En textrad strax därunder beklagade den tidigare informationen och skyllde på felaktig information från text-tv. Min teori är att arenabolaget vid ombyggnaden placerat informationscentralen i alldeles för nära den nya baren.

Håkan Bogg satte definitivt punkt för säsongen, och den superallsvenska segerraden genom att via ribban pricka in segermålet i sudden death. Strax innan hade Solna AIK under sitt power play avlägsnat sin målvakt i jakten på bonuspoängen, en åtgärd som enligt mitt tycke görs alldeles för sällan.

Nu återstår bara att sammanfatta säsongens seriespel vilket görs bäst i en separat artikel. Mycket kort kan dock sägas att målet om superallsvenskan uppfylldes men att de uteblivna play off-spelet ändå kändes snöpligt med tanke på den fina prestationen i grunderien.

Nu tar vi nya tag och spänner bågen ännu högre till säsongen 2003/2004!