Det känns ännu för tidigt för att kunna hålla distans till allsvenskan och kvalserien 03/04 eftersom det är det mest omtumlande jag upplevt som supporter. Harald kom till Mora inför nyss nämnda säsong. Det kändes hoppingivande att klubben fortfarande kunde locka såna kändisar till tränarposten trots den massiva baksmällan som kom efter succén med Sandlin.

Resultaten och omsättningen på tränare åren efter Sandlin imponerade sannerligen inte. Efter Tommys flytt återgick Mora till ett mediokert allsvenskat lag för att ta en djupdykning säsongen 00/01 då Mora slutade fyra. Från slutet. Räddningsplankorna hette Tierp, Kiruna och Vallentuna. Säsongen efter spelade Mora tillsammans med Leksand i södra allsvenskan där Mora förlorade alla möten med Leksand och såg lite stukade ut på sin sjätteplats. Visserligen gjorde laget kanonmatcher mot Skellefteå i play-off men det var en klen tröst med två uddamålsförluster på bortaplan. Kaoset fortsatte säsongen efter med sparkandet av Hägerbäck och en placering som nästjumbo i superallsvenskan.

Inte mycket gav oss anledning till att hoppas på elitserien bara för att Harald tränade, men laget spelade stabilt i grundserien och klockade in på en andraplats i södra allsvenskan efter tuffa och svårslagna Oskarshamn. Temperaturen hade sakta stigit i Mora och Smidjegrav i takt med framgångarna i grundserien och när laget spelade drömhockey i superallsvenskan kokade ishallen. Trots att Mora vann serien före mäktiga Skellefteå var laget i vanlig ordning utdömt av experterna inför kvalserien. Hur inihelvete fel dom hade behöver jag knappst kommentera.

Slut

PeO Mattsson