Om AIK, regeringen och morapubliken
Bara för att trissa upp stämningen inför onsdagens möte med AIK släpar FF fram en gammal surdeg i ljuset. Nu för tiden kan vi ofta läsa om ”ordkrig” mellan tränare eller mellan klubbar. Vanligtvis handlar det om medelålders män som gärna vill göra sina futtigheter till riksintresse. Det hela brukar dock sällan resultera i mer än några få ansträngda kvällstidningsrubriker. Då var det bättre fräs på hockeybråken 1950. Faleijs Finest säger därför på tuffaste hårdrocksmanér: it´s time to even the score!

Provokatörerna från vischan
Stockholmslagen, tillsammans med Södertälje, hade länge total dominans på ishockeyscenen i Sverige. De landsortslag som i oförstånd försökte slå sig in i sociteten i högsta ligan avfärdades raskt och skoningslöst. De erfarna stockholmsspelarna lurade ulltröjorna av lantisarna som snabbt blev avklädda in på sina bara bonnrövar. Detta fortgick till dess att Mora IK som första landsortslag faktiskt lyckades etablera sig på allvar i allsvenskan. Att folket i en liten avlägsen håla som Mora var lika duktiga puckare som söderkisar och östermalmgrabbar var emellanåt svårt att acceptera för stockholmsklubbarna. Isstadion på Hantverkargatan i Mora kallades, halvt nedlåtande, halvt skämtsamt, av stockholmarna för ”Ankdammen”. Man menade att den var felbyggd. En kontrollmätning visade dock att Mora Isstadion höll samma mått som Stockholms Stadion med någon enstaka meter när. Arenans intima karaktär av en jättegryta där publiken stod extremt nära spelet gjorde antagligen att de stackars stockholmarna upplevde planen som förkrympt.

Stockholms blodbad-i Mora
Redan i en match i Mora 1947 uppstod bråk mellan AIK och MIK. Kanske var det därför gammalt groll som fanns med i bilden när moringarna den 17 december 1950 tog emot AIK* i den allsvenska comebacken. Att isen höll trots varmgrader och att morapuckarna kämpade väl men trots allt torskade med 3-1 var efter matchen av underordnad betydelse. Blod, domartabbar och morapubliken stod i centrum.

I mittenperioden börjar matchen hetta till efter en förstaperiod med avvaktande spel. I en sekvens dribblar Mas-Åke Larsson bort AIK-backarna och får fritt fram mot Flodqvist i AIK-buren. AIK-backen Åke Olsson försöker lyfta Mas-Åkes klubba men missar och slår sin klubba rakt i nyllet på Mas-Åke. Blodet sprutar ut på isen, Mas-Åke fraktas ut på bår och får omgående skjuts till lasarettet där han sys med fyra stygn.

Alla de 1217 åskådarna vädrar ljudligt sitt missnöje med stockholmarens tilltag. Stämningen på Isstadion blir om möjligt ännu sämre när det visar sig att domare Gösta Carlsson, Gävle, inte dömer för mordförsöket. Istället åker AIK-backen Svante Granlund ut för slag mot skridskorna på en helt annan moraspelare. I slutet på perioden träffas AIK:s Stickan Jönsson av en puck på ögonbrynet. Blodflöde, bår och lasarettsbesök även för Stickan alltså. Mer blod skulle dock rinna den här kvällen. En grabb som kollar matchen vid sargen får en puck i ansiktet. Under speluppehåll blir grabben omplåstrad. Buropen och visslingarna tar ny fart. Nu var det inte den stackars pojken som buades ut utan en AIK:are som skrek ”ge fan i det där-sätt igång spelet-vi har inte tid att bry oss om sådana där småsaker”.

I den tredje perioden kom den omplåstrade Mas-Åke igen men det hjälpte inte till seger. AIK, med sex landslagsspelare, var ett mycket svårslaget lag vid den här tidpunkten. Den hätska stämningen på stadion och blodflödet gjorde starkt intryck på vissa tidningsreportrar. Signaturen Ess-Kå i Dala Demokraten liknade jättegrytan i Mora vid Colloseum i Rom , spelarna vid gladiatorer och publiken vid en blodtörstande pöbel. ”Blodlukten fick kvinnor och barn, gamlingar och ynglingars näsborrar att skälva som hos ett rovdjur.” Härligt konstnärliga liknelser som får vår tids mästare i ämnet, Lasse Anrell på Aftonbladet, att likna en snäll amatör.

Eftersnacket
Moraledningen lät ”fallet Åke Olsson” löpa utan anmälan. AIK däremot kopplade in regeringen och ishockeyförbundet för en utredning om ”förhållandena i Mora i allmänhet vid de ishockeymatcher som spelas”. AIK:arna klagade i en kvällstidning att det är ”olodligt att spela i Mora. Alltid är det något bråk och spelarna som kommer från Stockholm blir utsatta för glåpord och även antastade…”. Uppenbarligen är motsättningarna storstad-landsbygd inget nytt. Att domaren dagarna efter matchen ändrade sin version av händelserna upprörde ytterligare känslorna. Tyvärr har redaktionen på FF inte lyckats luska ut hur utredningen om den barbariska publiken i Mora slutade, men helt klart verkar det ha varit bra drag på matcherna mot AIK!

*I ett matchreferat i Dala Demokraten kallas AIK för ”AIK, Stockholm”. Undrar om det var för att jäklas?

/ PeO Mattson